Träning som medicin

Tänka sig!

Aldrig har jag tänkt på träning som något positivt. 

Jag har aldrig tyckt om att gå på gym, usch har jag tänkt.

Att simma har varit skönt, men det är det där med att ta sig iväg...

I och med sjukskrivningen sa min sjukgymnast till mig att jag skulle börja träna vid rehabmottagningen. Åh nej tänkte jag. Men men, lika bra att börja..

Leta fram lämpliga träningskläder, införskaffa gympaskor att ha enbart inomhus, och fylla på vattenflaskan.

Tre dagar i veckan skulle jag träna, måndag, onsdag och fredag. 

Det jag skulle fokusera på var att få upp pulsen, genom att trampa på träningscykel, ro på roddmaskinen och jogga på crosstrainern. 

Jag märkte ganska snart att jag gillade att röra på mig. Det visade sig mest på tisdagarna och torsdagarna när jag mådde helt fruktansvärt dåligt, ingen motivation, ingen glädje, ingenting!

Så jag ringde till rehab och bad om att få träna fem dagar i veckan. Vilket jag fick! Vilket jag gör!

Den 15 januari började jag träna. Det är så skönt! Vissa dagar har jag ångest innan jag åker, för att jag inte vill och inte orkar. Men jag vet att det är bra för mig. Så jag åker dit, och börjar röra på mig, och det är så skönt! Blir uppfylld av energin från träningen. Njuter av träningsvärken i kroppen. Njuter av att jag klarar mer för varje gång jag är där. Utmanar mig själv. Hur länge orkar jag idag?! 

Jag har utökat vad jag gör på gymmet. Nu lyfter jag lite vikter också. Och gör benövningar, stretchar. Jag märker sån oerhört stor skillnad! När jag har tränat jämfört med när jag inte gjort det. Jag mår så mycket bättre av träningen. 

Utöver träningen då... 

Jag letar lägenhet. Ska på visning på tisdag, inne i Vänersborg. Jag hoppas att den blir min! Jag behöver flytta. Så fort det bara går!

Nästan allt är packat. Bara sånt jag använder dagligen eller ofta är kvar, i väntan på att även det bli nerpackat. Så jag kan flytta...nu, om det var så. Bara flytthjälpen som behövs! Nån som vill hjälpa?

Tidigare var helgerna jobbigast. Med så mycket frustration och outtalade meningar.

Nu ser jag fram emot helgerna. Möjlighet att komma undan och göra något annat än att stirra in i väggarna i stugan.

Jag har funnit tillbaka till glädjen igen. Att kunna skratta och vara glad igen är så befriande! Att få vara mig själv, helt och hållet! Den bra versionen av mig!

Jag hoppas så innerligt hett att lägenheten blir min! Att jag får flytta så snart det bara går!