måndag 27 november 2017

Blandat deluxe

Vilken dag...

Den började redan igår kväll. Precis när jag lagt mig ner i sängen för att göra mina andningsövningar, så kraschar jag totalt. Pulsen blir skyhög och andningen går i taket, hyperventilering.

P A N I K Å N G E S T A T T A C K

Fy så läskigt det var!
Jag lyckades få kontroll på andningen. Lugnade ner mig. Djupa lugna andetag. När jag var tillräckligt lugn hämtade jag Ouzo och lade henne bredvid mig i sängen. Jag lade huvudet mot hennes lilla kropp och lyssnade på hennes spinnande kurrande ljud. Läkande!

Jag lyckades sova lugnt och skönt under natten.

När jag vaknade mådde jag inte bra. Pulsen rusade igen. Försökte lugna den med andetagen.
Jag började förbereda inför dagens arbete. Var försenad.
Ti kom hem efter nattens arbete, och jag kollapsar i hans famn.
Panikångestattack igen...

Hur ska jag kunna ta hand om barnen när jag inte ens orkar ta hand om mig själv?!

Jag lyckas återigen lugna ner andningen. Fortsätter förberedelserna.
Gör frukost. Äter frukost. Panik. Stress. Försenad. Ångest.

Inser.... Jag kommer inte klara av jobbet idag.
Ringer till jobbet och pratar med en kollega. Underbart bemötande!
"Ta hand om dig vännen! Fokusera på din andning. Ta det bara lugnt!"
Klumpen i magen är fortfarande kvar. Jag mår skit.

Min svärmor är hemma, så jag går över till henne.
Samtalar. Lyssnar. Pratar. Bara är. Världens bästa svärmor!

Hon pushar mig till att köpa systemkameran jag velat ha så länge.
Den är på väg! Tack vare födelsedagspengar från pappa, samt tillskott från svärmor. Jag får den kanske imorgon om jag har tur!

Kollegorna ringer strax efter lunch, för att höra om morgondagen.
Jag säger att jag mår bättre och kan komma imorgon.
Klumpen är tillbaka. Trycket för bröstet kommer starkt.
Jag pratar med svärmor. Vad ska jag göra?! 
"Kanske bra att vara hemma några dagar?"

Jag känner inte att jag kan ta det beslutet själv...
Så jag ringer till vårdcentralen. De ringer upp.
Jag får berätta hur jag mår, hur jag har mått.

"Du behöver vara ledig ett tag, koppla av och enbart fokusera på bra saker. Sjukskriv dig i en vecka. Om du fortfarande mår dåligt på måndag ringer du tillbaka så får du träffa läkare, och då tar vi beslut därefter. Men för nu. Var hemma denna veckan. Och gör enbart saker som du mår bra av."

Skönt att höra det från personer som vet. 
Som är utbildade. Som kan.

Jag ringer tillbaka till jobbet, och förklarar läget. Jag blir borta hela veckan.
Underbart bemötande igen!
"Ta hand om dig! Vila nu ordentligt. Och stort grattis på din födelsedag i förskott!"

Det är fortfarande jobbigt. Klumpen i mellangärdet och trycket för bröstet kommer och går lite hur som. Andas ibland stötvis. Kommer på mig själv med att dra in djupare andetag och andas ut långsamt.

Jag har absolut ingen som helst aning om hur lång tid det kommer att ta att bli bra igen... 
Jag kan bara hoppas att det blir lite bättre.

Fokusera på att göra saker jag mår bra av. 
Fokusera på att må bra.
Fokusera.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar