Hur länge har det pågått?

För tre veckor sedan fick jag veta att jag...

...lider av stress. Långvarig stress.

Första tanken var förnekelse. Nåt sånt kan inte drabba mig!

...eller?!...

Jag var hos rehabmottagningen i Vänersborg. Min sjukgymnast berättade hur tecknen på stress är:

• spänd i axlar och käke, i hela kroppen,
• andas korta ytliga andetag,
• ingen ork,
• oro,
• tappar minnet,
• minskad sexlust,
• trött,
• koncentrationssvårigheter,
• mm...

Hon hade en lista där hon ställde en fråga och bockade av om det stämde in på vad jag svarade. Hon bockade av väldigt mycket på den listan.

Hon förklarade det så bra... När man känner stress går kroppen in i försvarsställning. Man drar ihop axlarna och biter ihop, andas korta snabba andetag, och väntar. Ska man fly eller ska man fäkta?...

Jag har varit konstant stel i nacke och axlar sen tidigt i min ungdom. Jag har aldrig förstått varför. När jag gått till läkarna har de aldrig hittat något fel, utan gett mig övningar att göra, som inte hjälpt. 

Äntligen förstår jag vad felet är. Äntligen är det någon som tar mig på allvar! Äntligen är det någon som förstår!

Men frågan jag ställer mig nu är...

...hur länge har det här pågått?...

När började det?

Var det i skolan med all mobbning?

Var det hemma?

Var det oron och rädslan jag kände till och från?

Exakt när min stress började kan jag nog aldrig få svar på.

Men jag kan nog säga att det är en kombination av mängder med omständigheter som drabbat mig, som gjort att jag mår som jag gör.

Jag vill inte lägga skulden på någon!

Mitt i all denna oro och stress är jag oerhört tacksam för min underbara sambo! Ti hjälper mig med så mycket, och förstår så mycket! Lyssnar, förstår och samtalar med mig. Ger råd, pushar mig, och ger mig massivt med stöd! 💖

Något som dykt upp i mina tankar nu på sistone är min födelsedag.

Om fem dagar fyller jag 30 år.

Jag ser fram emot min födelsedag. För jag tror att jag äntligen ska bli ordentligt firad.

Tidigare födelsedagar har oftast resulterat i att jag legat och gråtit mig till sömns. För det har känts som att ingen bryr sig.

Men så har det inte varit. Inte helt. Min familj har brytt sig. Och mina närmsta vänner har brytt sig. De har inte varit så många, men de som funnits har visat sin glädje över att jag finns.

Och min älskade Ti sa något mycket klokt i veckan:

"Tänk inte på dem som inte kommer att fira dig, utan tänk på de som faktiskt kommer för att fira dig!"

 Och det är sant! Min älskade sambo är klok.

Idag kommer jag att bli firad av min pappa och hans särbo.

Pappa har åkt hela vägen från Dala-Järna ner till Mjölby och hämtat sin särbo, och åkt därifrån hit till mig! För att fira mig! Det är värt att tänka på. Att minnas!

Fler tankar kommer att dyka upp. 

Men just nu ska jag njuta av den här dagen.