Splittrade känslor

Så många känslor det finns...

Och att alla dessa olika känslor kan finnas inut mig på en och samma gång!

Rädsla. Ilska. Glädje. Sorg. Lycka. Irritation. Förväntan. Hopp. 

Det blir snart för mycket... 

jag måste ha en lägenhet så snart det bara går!

Jag mår så dåligt när jag befinner mig där jag är. I stugan. Så mycket outtalat. Så mycket känslor som är i omlopp. Så mycket. Allt! 

I tisdags skulle jag ha varit på lägenhetsvisning. Men den blev inställd. På grund av att vädret bestämde sig för att leva rövare och ställa till med ett väldans liv. Så det blev uppskjutet. Till på måndag. Jag hoppas så in i norden mycket på att jag får lägenheten! Jag är desperat nu! Jag måste flytta! Att bo som jag gör nu tar så fruktansvärt på krafterna. Att behöva vara tyst som en mus för att inte väcka den som sover. Det är så mycket som händer. Så många känslor. Hela tiden. 

Allt jag har är nerpackat nu. Förutom vissa saker som jag använder varje dag. Men annars så är allt nerplockat. Allt. Jag lever i en kappsäck. Lever i en flyttkartong. Jag måste härifrån! Men jag kan inte flytta direkt just nu. Tyvärr. Eftersom jag inte har en lägenhet. Men jag hoppas hoppas HOPPAS på måndagens visning! Jag har funderat på att höra av mig till hyresvärden och tacka ja till den osedd. Funderar fortfarande. Borde jag göra det? Jag behöver den ju... Behöver flytta. Jag kan flytta omgående om det är så. Alldeles nu på direkten. Hjälp mig snälla! Jag måste ha lägenhet!!!

Intensivt

Intensivt. Det är ett bra ord för att beskriva mitt liv just nu. I alla fall är det så det känns. 

Det är så mycket som händer. Som har hänt. Mycket på kort tid. 

Så vad händer i mitt liv just nu då?

Jag letar lägenhet. Jo, så är det. Relationen med Ti rasade samman, det fungerar inte längre. Jag bröt ihop totalt av det. Var så ledsen, helt förkrossad. Men nu har jag tagit mig samman och börjat leta ny bostad. 

Jag var på visning idag av en lägenhet. Jag hoppas att jag får den! Det är inne i Vänersborg jag letar. Jag får så oerhört bra hjälp från vårdcentral, rehab, kurator, och försäkringskassan nu. Vill inte bryta upp för att starta på nytt någon annanstans. Det kan bli betydligt sämre då... här har de lärt känna mig, och de vill alla samma sak. Att jag ska må bättre, bli frisk och komma tillbaka till arbetslivet. Det känns så bra att jag har deras stöd. För de vet att jag behöver ta det långsamt. En dag i taget. Och vila. 

Jag motionerar varje dag. Tränar på rehab. Först var det tre dagar i veckan (mån, ons och fre). Men jag bad om att få träna även tisdagar och torsdagar då jag mådde så dåligt de dagarna. Hade ingen motivation. Så det fick jag. Jag går upp tidigt. Äter frukost i lugn och ro. Vilar lite. Åker till rehab och gymmar. Motionscykel, löpband, crosstrainer, rodd. 

Svetten rinner mot slutet av träningspasset. Och då har jag uppnått målet för dagen. Jag måste få upp pulsen, få igång flåset, som min sjukgymnast sa. 

Vad händer mer?

Jag kommer inte gå tillbaka till förskolan. Inte inom en snar framtid i alla fall. Kanske aldrig mer. 

Det är för intensivt för att jag ska klara med det. Alla ljud, all rörelse. Jag mår inte bra av det. 

Så jag ska få hjälp av f-kassan och arbetsförmedlingen. För att hitta vad jag kan arbeta med. Pröva praktikplatser. Nån gång framöver. 

Men just nu letar jag lägenhet.