Splittrade känslor

Så många känslor det finns...

Och att alla dessa olika känslor kan finnas inut mig på en och samma gång!

Rädsla. Ilska. Glädje. Sorg. Lycka. Irritation. Förväntan. Hopp. 

Det blir snart för mycket... 

jag måste ha en lägenhet så snart det bara går!

Jag mår så dåligt när jag befinner mig där jag är. I stugan. Så mycket outtalat. Så mycket känslor som är i omlopp. Så mycket. Allt! 

I tisdags skulle jag ha varit på lägenhetsvisning. Men den blev inställd. På grund av att vädret bestämde sig för att leva rövare och ställa till med ett väldans liv. Så det blev uppskjutet. Till på måndag. Jag hoppas så in i norden mycket på att jag får lägenheten! Jag är desperat nu! Jag måste flytta! Att bo som jag gör nu tar så fruktansvärt på krafterna. Att behöva vara tyst som en mus för att inte väcka den som sover. Det är så mycket som händer. Så många känslor. Hela tiden. 

Allt jag har är nerpackat nu. Förutom vissa saker som jag använder varje dag. Men annars så är allt nerplockat. Allt. Jag lever i en kappsäck. Lever i en flyttkartong. Jag måste härifrån! Men jag kan inte flytta direkt just nu. Tyvärr. Eftersom jag inte har en lägenhet. Men jag hoppas hoppas HOPPAS på måndagens visning! Jag har funderat på att höra av mig till hyresvärden och tacka ja till den osedd. Funderar fortfarande. Borde jag göra det? Jag behöver den ju... Behöver flytta. Jag kan flytta omgående om det är så. Alldeles nu på direkten. Hjälp mig snälla! Jag måste ha lägenhet!!!

Fotoutflykt

Ti hade tagit en promenad direkt han kom hem från jobbet. När Ti kom hem så sa han att jag borde ta en promenad. Med kameran. För det är så fint ute, med snön som kommit.

Jag borde väl det. Läkaren sa också att det är bra för mig att ta promenader, särskilt på morgonen när solen just gått upp. För att få energi inför dagen.

Så efter frukost tog jag kameran, drog på mig varma ytterkläder. Och gick ut.
Jag gick inte till dungen. Utan jag gick längs framfartsvägen, ut på Ekenäsvägen.

Jag mötte Tis morbror, som var ute vid ladugården. Jag ville inte prata, utan bara ut och gå. Men han ställde frågor, och jag började svara. Så kände jag hur paniken började bubbla upp i halsen. Jag måste fortsätta. Annars blir det ett nederlag... Och jag skulle behöva gå tillbaka och försöka fokusera på andningen. Jag gick. Fortsatte gå.
En annan granne kom gående med sin hund. Jag gick åt andra hållet, för att inte behöva prata. Inte behöva svara på frågor om varför jag är hemma. Om varför jag är sjukskriven.

Jag fotade.
Jag blev fri.

 Jag började leka med kamerans inställningar

Hittade olika effekter att använda

 Det är spännande så mycket man kan göra med en kamera

Så olika bilderna kan bli

Jag hittade en effekt jag trivdes med

Och har använt den större delen idag

 Himlen blir effektfull

 Alla färger intensifieras

Isen ser nästan ut som rinnande vatten. Nästan 

 Ekenäs

En liten...by... Ekenäs-kullen

Det står Ekenäs på bägge sidorna

 Vilken himmel! Omkring 9.40 på morgonen

 Jag träffade en kompis!

 Kompisen gillar mig!

Det är ömsesidigt!

 Nästa gång får jag ta med en morotsbit. Eller två...

 På väg hemåt

Jag var ute i drygt en timme.

Det var lyckat.

Och skönt.

Snoozie välkomnade mig när jag kom hem på gården

Min vackra tjej!

En lyckad fotoutflykt som gjorde mig gott och gav mig energi.

Nu ska jag tillaga min lunch.

Sen koppla av i soffan och läsa

Lyckades ta mig ut...

Jag vann över tröttheten. Fast den höll på att besegra mig...

Jag har varit så trött hela dagen hittills!

Gjorde för mycket igår. Bara att erkänna det för mig själv. 

Ti skulle gå promenad så jag beslöt mig för att följa med. All energi gick nästan åt att få på mig lämpliga kläder. 

Väl ute så börjar vi gå längs uppfartsvägen. Ännu mer energi lämnar mig och jag känner hur paniken bubblar upp inom mig. Jag orkar inte!

Ouzo kommer springandes. Och jag beslutar mig! Ingen promenad längs byvägarna med Ti. Utan det får bli en sakta gång i dungen bland träden. 

Så just nu sitter jag på en liten kulle och skriver. 

Ouzo sitter inärheten av mig. Snoozie är också här. I skrivande stund kom hon fram till mig för att gosa lite. 

Fåglarna har vant sig vid oss, så de kvittrar så vackert. Jag hör trafiken från E45:an. Men fåglarna hörs finast!

Detta behövde jag! 

Jag kommer snart resa mig upp. Gå hem. Tillaga lite varm choklad och njuta till min hysteriskt roliga bok!