Kunde inte somna av mig själv igår.
Massor av minnen kom tillbaka.
Känslan i minnena. Det dryga. Det jobbiga.
Jag låg och vände och vred mig. Länge. Gav upp. Tog en orosdämpande. Väntade en timme. Kunde somna. Sov tio timmar. Är nu groggy.
Förstod inte att jag själv måste ansöka om sjukpenning hos försäkringskassan.
Får lite pengar så här dagarna innan jul. Det var inte så jag tänkt det skulle vara...
Har pratat med f-kassan, fick hjälp med det jag inte förstod.
Har pratat med chefen.
Ska prata med företagshälsan.
Så mycket. så jobbigt.
Snön är borta... den har försvunnit med regnet som kom.
Grått väder.
Jag har pizza kvar sen igår.
Inte glutenfri. Det gick bra. Inte ont i magen.
Det blir gott att äta den sen. Gott.
Micra är inne. farstudörren är öppen. Hon kan komma in. In i stugan. Hon gillar sin filt. På golvet.
Tankarna far runt. Tappar fokus fort.
Vill inte tänka på minnen från förr. Det jobbiga. Tids nog kommer det.
Men jag blev sårad. Djupt. Av en person. Nära.
Den 3 januari ska jag träffa min samtalskontakt på Avonova, företagshälsan.
Min svärmor är bra att prata med. Hon förstår. Hon säger vad hon tycker. Hon är rak. Jag gillar min svärmor. Hon är bra.
Jag är ledsen. Nedstämd. Mår inte bra.
Jag har sett fram emot julen.
Att fira med Ti och hans mor med man, och Tis syster med man och barn,
Varmt, juligt och trevligt.
Jag hoppas det ska bli bra.
Jag ska baka inför jul.
Jag hoppas jag ska orka det. Hinna det. ...ha råd med det...
Det blir inte som jag tänkt....
Varför ska pengar behöva styra så mycket?!
Varför ska allt styras så av detta påhitt?!
Alla ska ha pengar... Men när man inte har några pengar att ge? Hur blir det då?...
