Det senaste, typ

Mycket har hänt sen sist...

Jag har flyttat. Temporärt. 

En räddande ängel kom när jag behövde det som mest. 

Allt var helt fruktansvärt innan jag flyttade. Jag mådde fruktansvärt. Hela situationen var absurd. 

Så fort jag flyttade började jag må bättre. Det var som att jag steg ut ur en bubbla. Inte behöva tänka mig för varje gång jag gjorde något, sa något. Det skulle kanske störa. Att hela tiden tvinga mig själv till att vara tyst. För varje litet ljud kunde störa. 

Usch. Nej. Jag är glad att jag flyttat. 

Men jag letar efter lägenhet. Hela tiden. Varje dag söker jag på lägenhetssidorna. För jag och katterna behöver något eget. Men att hitta lägenhet är svårt. Särskilt när jag har ca 40 dagar i köpoäng, och de övriga som gör intresseanmälningar på samma lägenheter har flera år i köpoäng... de gör det inte enkelt. Men jag hoppas. Hela tiden. Letar. söker. 

Jag har börjat träna på ett gym som heter Curves. Gjorde första träningspasset igår. Det var roligt!

Men idag har varit en sämre dag. 

Gjorde visserligen några träningsrörelser imorse. Det var skönt och gick bra.  Hade tänkt ta en promenad efter lunch, men magen tyckte att det var en bättre idé att stanna hemma i närheten av en toalett. Suck. 

Så idag har jag inte gjort mycket. Kollat efter lägenheter. Tittat på några avsnitt av Jessica Jones på netflix. 

Just nu funderar jag mest på vad jag ska göra...

Ska jag ta en dusch? Göra några fler övningar på min träningsmatta? 

Jag sitter i en fåtölj på mitt rum. Lyssnar på ljuden från  vardagsrummet. Det är verkligen lyhört här, ja...

Mina älskade katter har fått mat. 

Nu då?

Splittrade känslor

Så många känslor det finns...

Och att alla dessa olika känslor kan finnas inut mig på en och samma gång!

Rädsla. Ilska. Glädje. Sorg. Lycka. Irritation. Förväntan. Hopp. 

Det blir snart för mycket... 

jag måste ha en lägenhet så snart det bara går!

Jag mår så dåligt när jag befinner mig där jag är. I stugan. Så mycket outtalat. Så mycket känslor som är i omlopp. Så mycket. Allt! 

I tisdags skulle jag ha varit på lägenhetsvisning. Men den blev inställd. På grund av att vädret bestämde sig för att leva rövare och ställa till med ett väldans liv. Så det blev uppskjutet. Till på måndag. Jag hoppas så in i norden mycket på att jag får lägenheten! Jag är desperat nu! Jag måste flytta! Att bo som jag gör nu tar så fruktansvärt på krafterna. Att behöva vara tyst som en mus för att inte väcka den som sover. Det är så mycket som händer. Så många känslor. Hela tiden. 

Allt jag har är nerpackat nu. Förutom vissa saker som jag använder varje dag. Men annars så är allt nerplockat. Allt. Jag lever i en kappsäck. Lever i en flyttkartong. Jag måste härifrån! Men jag kan inte flytta direkt just nu. Tyvärr. Eftersom jag inte har en lägenhet. Men jag hoppas hoppas HOPPAS på måndagens visning! Jag har funderat på att höra av mig till hyresvärden och tacka ja till den osedd. Funderar fortfarande. Borde jag göra det? Jag behöver den ju... Behöver flytta. Jag kan flytta omgående om det är så. Alldeles nu på direkten. Hjälp mig snälla! Jag måste ha lägenhet!!!

Träning som medicin

Tänka sig!

Aldrig har jag tänkt på träning som något positivt. 

Jag har aldrig tyckt om att gå på gym, usch har jag tänkt.

Att simma har varit skönt, men det är det där med att ta sig iväg...

I och med sjukskrivningen sa min sjukgymnast till mig att jag skulle börja träna vid rehabmottagningen. Åh nej tänkte jag. Men men, lika bra att börja..

Leta fram lämpliga träningskläder, införskaffa gympaskor att ha enbart inomhus, och fylla på vattenflaskan.

Tre dagar i veckan skulle jag träna, måndag, onsdag och fredag. 

Det jag skulle fokusera på var att få upp pulsen, genom att trampa på träningscykel, ro på roddmaskinen och jogga på crosstrainern. 

Jag märkte ganska snart att jag gillade att röra på mig. Det visade sig mest på tisdagarna och torsdagarna när jag mådde helt fruktansvärt dåligt, ingen motivation, ingen glädje, ingenting!

Så jag ringde till rehab och bad om att få träna fem dagar i veckan. Vilket jag fick! Vilket jag gör!

Den 15 januari började jag träna. Det är så skönt! Vissa dagar har jag ångest innan jag åker, för att jag inte vill och inte orkar. Men jag vet att det är bra för mig. Så jag åker dit, och börjar röra på mig, och det är så skönt! Blir uppfylld av energin från träningen. Njuter av träningsvärken i kroppen. Njuter av att jag klarar mer för varje gång jag är där. Utmanar mig själv. Hur länge orkar jag idag?! 

Jag har utökat vad jag gör på gymmet. Nu lyfter jag lite vikter också. Och gör benövningar, stretchar. Jag märker sån oerhört stor skillnad! När jag har tränat jämfört med när jag inte gjort det. Jag mår så mycket bättre av träningen. 

Utöver träningen då... 

Jag letar lägenhet. Ska på visning på tisdag, inne i Vänersborg. Jag hoppas att den blir min! Jag behöver flytta. Så fort det bara går!

Nästan allt är packat. Bara sånt jag använder dagligen eller ofta är kvar, i väntan på att även det bli nerpackat. Så jag kan flytta...nu, om det var så. Bara flytthjälpen som behövs! Nån som vill hjälpa?

Tidigare var helgerna jobbigast. Med så mycket frustration och outtalade meningar.

Nu ser jag fram emot helgerna. Möjlighet att komma undan och göra något annat än att stirra in i väggarna i stugan.

Jag har funnit tillbaka till glädjen igen. Att kunna skratta och vara glad igen är så befriande! Att få vara mig själv, helt och hållet! Den bra versionen av mig!

Jag hoppas så innerligt hett att lägenheten blir min! Att jag får flytta så snart det bara går!

Motstridiga tankar

Snacka om att allt är en enda röra... Det är i alla fall så det känns. I skrivande stund. 

Jag hade en helt underbar helg! ❤️

Tidigare har helgerna varit värst. Så mycket negativt. Trippat på tå av risk för att säga eller göra något som inte är bra. 

Men den här helgen var så härlig!

Oerhört trevligt sällskap. God mat. Vi såg på Melodifestivalen och gillade samma bidrag.

Pratade massor. Många timmar. Promenerade och njöt av varandras sällskap. 

Men sen har det skurit sig på andra plan... vänskapsrelationer som gått i kras. I alla fall så känns det. Välkomnas av tystnad. Utanförskap. Utfrysning. 

Så fruktansvärt jobbigt. Ville inte alls att det skulle bli så!.. 

Har tränat intensivt igår och idag. Känner att jag måste ta det lugnt nu. Börjat svida lite i halsen. Så

Imorgon blir det lugna rörelser. 

Jag hoppas innerligt att jag får tag i en lägenhet fortast möjligt!! Vill verkligen inte bo kvar här i stugan. 

Jag letar varje dag. Och hoppas att det ger utdelning snart! 

Jag tar en dag i taget och blickar lite längre framåt. 

Intensivt

Intensivt. Det är ett bra ord för att beskriva mitt liv just nu. I alla fall är det så det känns. 

Det är så mycket som händer. Som har hänt. Mycket på kort tid. 

Så vad händer i mitt liv just nu då?

Jag letar lägenhet. Jo, så är det. Relationen med Ti rasade samman, det fungerar inte längre. Jag bröt ihop totalt av det. Var så ledsen, helt förkrossad. Men nu har jag tagit mig samman och börjat leta ny bostad. 

Jag var på visning idag av en lägenhet. Jag hoppas att jag får den! Det är inne i Vänersborg jag letar. Jag får så oerhört bra hjälp från vårdcentral, rehab, kurator, och försäkringskassan nu. Vill inte bryta upp för att starta på nytt någon annanstans. Det kan bli betydligt sämre då... här har de lärt känna mig, och de vill alla samma sak. Att jag ska må bättre, bli frisk och komma tillbaka till arbetslivet. Det känns så bra att jag har deras stöd. För de vet att jag behöver ta det långsamt. En dag i taget. Och vila. 

Jag motionerar varje dag. Tränar på rehab. Först var det tre dagar i veckan (mån, ons och fre). Men jag bad om att få träna även tisdagar och torsdagar då jag mådde så dåligt de dagarna. Hade ingen motivation. Så det fick jag. Jag går upp tidigt. Äter frukost i lugn och ro. Vilar lite. Åker till rehab och gymmar. Motionscykel, löpband, crosstrainer, rodd. 

Svetten rinner mot slutet av träningspasset. Och då har jag uppnått målet för dagen. Jag måste få upp pulsen, få igång flåset, som min sjukgymnast sa. 

Vad händer mer?

Jag kommer inte gå tillbaka till förskolan. Inte inom en snar framtid i alla fall. Kanske aldrig mer. 

Det är för intensivt för att jag ska klara med det. Alla ljud, all rörelse. Jag mår inte bra av det. 

Så jag ska få hjälp av f-kassan och arbetsförmedlingen. För att hitta vad jag kan arbeta med. Pröva praktikplatser. Nån gång framöver. 

Men just nu letar jag lägenhet. 

Vad händer sen?

Helgen har varit jobbig.
Det är fortfarande jobbigt ibland. Till och från.
Känslorna svallar. De blossar upp. och de krymper.
Osäkerheten är jobbigast. Osäkerheten på framtiden.

Igår hade jag möjlighet att tänka. Att grubbla. Fick lite rätsida på saker och ting.
Jag vet fortfarande inte hur det kommer att bli.
Måste ta en dag i taget. Hitta någon sorts balans i tillvaron. Hitta andningen. Fokusera på den.

Idag ska jag till rehab. Träna. Försöka i alla fall.
Sen ska jag till företagshälsan. Och prata.
Göra några ärenden inne i stan. Kanske äta lunch. Ute. Kanske inte. Handla... Orkar inte tänka mer på det nu. Det blir som det blir.

Tankar. Namnbyte. Blandat.

Jag har inte orkat skriva på länge. 

I måndags började jag arbetsträna. 25%. 

Jag gick hem tidigare måndag och tisdag. På onsdagen var jag ledig. På torsdag gick jag hem efter 30 min. Det fungerade inte. Efter samtal med både läkare vid vårdcentralen och handläggare på försäkringskassan blir jag hemma hela nästkommande vecka. Sen får jag se vad som händer. 

Jag tog en tablett för att sova inatt. Jag var så ledsen. 

Med hjälp av den sov jag i ca 11 timmar. Sen groggy. 

Nedstämd. Nästan hela tiden. 

Men jag orkar mer. Tror jag. 

Igår tvättade jag alla fönstren. Det blev fint. 

Sen orkade jag inte göra något mer. Jo. Laga middag. Pannbiff med lök. Ti tyckte det var gott. Jag blev lite missnöjd med såsen. 

Idag har jag inte gjort mycket. Åkte till affären med Ti och handlade. Soligt och vackert väder. Borde ha varit ute. Promenerat. Orkade inte. 

Imorgon ska jag träna. På rehabmottagningen. 

När jag är där så cyklar jag. På en motionscykel. Och ror på en ...roddmaskin? Och trampar och joggar på en crosstrainer. Jag gillar bäst att ro. Den heter fluid-något och själva tyngderna är inuti en vattenfylld kåpa, med ett vattenhjul i som snurrar för varje gång man drar snöret fram och tillbaka. Det blir ett sånt härligt ljud från den! När jag sitter på den brukar jag blunda och föreställa mig att jag sitter i en roddbåt på en sjö och njuter. 

Jag har fått hem pappren från skatteverket! Det är nu officiellt ändrat. Jag heter numer Saga Björck! 

Det är så skönt att få det ändrat. 

Jag har ogillat namnet Ulrika i så lång tid. När jag var yngre. När jag gick i skolan. Sen lärde jag mig att acceptera att jag faktiskt hade det namnet. Men jag avskydde att bli kallad för Ullis. Det kröp i kroppen! Usch! Alla hemska förvrängningar av ”smeknamnet” från mobbningen i skolan!

Ullis

Rullis

Sullis

Fullis

Knullis 

Så att byta namn gör att jag kan få distans ifrån det på ett helt nytt sätt. 

Mitt fullständiga namn är Saga Ulrika Kristina. 

Tidigare var mitt tilltalsnamn Ulrika. 

Men nu!

Nu heter jag Saga!